vem ger oss kunskap?!

Nu kommer frågan igen, vad och varifrån vill vi få vår kunskap? Alla utvecklas hela tiden i sitt sätt att se på hästar, rida eller träna elever. Men varifrån kommer kunskapen? Utbildning? eller rent att självlärd av sin egna erfarenhet . Det finns mycket sätt att lära sig på. Själv älskar jag att lära mig allt, jag är en riktig "NÖRD"  !
Ibörjan av rid och hästkarriären tycker man nästan alltid att; "nu kan jag ju det här, det var ju inte speciellt svårt" , sdan ställs man inför mer kunskap och upptäcker att "nä, här finns massor mer att lära", lär sig sedan mycket och känner sig ganska ok på hästar och ridning, sen kommer det igen, kunskapen, från någon eller några som gör att man återigen faller ner i gropen "jag kan ingenting, här finns massor mer att lära".... och så går det runt, runt och runt!

Jag tycker alltid det är intressant hur många bedömer kompetensen på en ryttare på enbart en häst, kanske till och med, en redan sedan ägare innan, väldigt välskolad häst. Som dock är perfekt att få lära sig på, men kan den ryttaren mer än den andre som inte har en lika välskolad häst?! Har den mer känsla för hästar eller ridning just nu? Visst får den ett försprång efter ett tag eftersom hästen den sitter på förhoppningsvis reagerar korrekt när denne ryttare ger rätta hjälper, men kan dom mer rent kunskapsmässigt ?
Kan jag mer i denna vecka, efter att nästan blivit svensk mästare i A-flokk än vad jag kunde veckan innan? kanske inte, men jag har bevisat för mig själv att jag kan rida på den "inom tävlingsformen" höga nivån. 

Är viss kunskap fel kunskap? nej, egentligen inte, det finns bara olika vägar att nå till samma mål, men visst det kan även finnas "fel" kunskap om det leder till lidande eller annat för hästen...

Att plocka kunskap som du väljer frukt inne i butiken tycker jag är ett bra mål! Skit i den som är rutten, ser dålig ut, luktar illa eller inte passar ihop! Ta lite päron, lite äpplen, några bananer, vindruvor och varför inte även några apelsiner?! man får välja själv vilken kunskap man vill. Så gör jag själv och det tycker jag för mig fungerar utmärkt.

Jag upplever hela tiden ögonblick och tillfällen när "polletten" faller ner, jag har ridit islandshäst i 24 år, tränat för alla möjliga tränare, gått utbildningar, examinerats, tävlat för sm-nivå under många år och brinner lika mycket för att lära mig nya saker fortfarnade! Det är fantastiskt! Och något nördigt!  Men det får det vara!