Alla har troligen köpt sin häst för glädjen det ger, att få rida, umgås, kanske träna och tävla till och med, men allt för att det är roligt! Islandshästvärlden är inte en av de större befolkningarna, även om den exploderar i storlek ständigt. Ibland oss finns tyvärr många som tappar glädjen och lyckan i att ha och rida islandshäst, förhoppningsvis kommer denne tillbaka till sans och vett. Vad gör att islandshästbitna hästmänniskor plötsligt känner så? Blir det för mycket press av prestation, avundsjuka och prestige?
För 15 år sedan var folk lyckliga bara hästen töltade rent, idag är pressen betydligt högre, kanske från olika håll , från oss domare, instruktörer men inte minst från sociala medier och vänner. Så upplevs nog hela samhället just nu.. Ska det vara så? Ska sociala medier styra hur männsiskan ska må? Ska avundsjukan få spela stor roll för vad du och din häst tycker är kul att träna? Måste man tävla för att vara en duktig ryttare? Det viktiga när man sysslar med sitt brinnande intresse är väl att alla ska ha kul!
Ha så roligt och njut st era fantastiska hästar!

Det tänker jag ha! 😉