Nu har vi haft vårt årliga tantridläger, som alltid mycket trevligt, med en massa träningsvärk i magmuskulaturen efter småtimmarna.. ;)  Demonstationen över hur öronproppar använd kommer aldrig lämna mitt huvud :D

I helgen har vi varit hos familjen Hegarts och ridit kurs för Johan Häggberg igen, var ett litet tag sen nu, men det gick finfint! Skeppargården är en bra kursplats, god mat, trevligt sällskap och kanonhoddan, där vi alltid bokar bästa rummet!
Blida har bara varit igång ett par veckor efter bedömningen men gick, trots sin stora mage, som en klocka!! Hon är en helt underbar ridhäst!! Johan och Hrima börjar mer och mer bitar falla på plats för... genomsläppligheten och energin faller på plats!!

Nu snart ny jobbevecka med många hästar att underhålla oss med.
Vet inte om jag nämt att vi har en duktig sommarjobbare hos oss?! för en gångs skulle en kille och dessutom en ambitiös en! Hampus Nygren från Småland! Nu ska vi se till att han får komma ut lite mer på tävlingsbanorna och slåss mot att dom andra youngriderna!!!

Sm gick fort! Jag och Anna åkte upp ett par dagar tidigare för att träna för favvisinstruktören som just nu är "mammaledig"  :)  Johan kom upp med husvagnen dagen innan strapatserna började så även han spenderade en dag på Edeby gård. Torsdagen följde av töltuttagning, som gick helt hyffsat, lite miss i sista nedtagningen, men helt ok över lag, vi gick ut på 6.60 som många andra.
Snack om sår eller icke sår i munnen på en massa hästar var det också, nästintill 40 % av hästarna som gick under torsdagen fick varningar för detta.... mycket märkligt tyckte jag...  Men när Bogatyrs ytterst lilla blåmärke på ena sidan, (i den ljusa slemhinnan) även den bidrog till varning så började jag nästan förstå. Att såret sen, efter min mesritt i fyrgång dagen efter, kunde "läkt ihop och försvunnit helt" är ju väldigt otroligt! Några timmar senare....
  Jag ska inte klaga, jag tycker själv det är jätte bra att dom varnar för sår i munnen, ABSOLUT! Men jag tror att man måste försöka skilja på varning och varning, det är stor skillnad mellan ett sår och ett minimalt tryckmärke i en ljus slemhinna, annars kommer alla människor snart köpa svarta tävlingshästar för dom har redan mörk slemhinna... och får då bara varningar när det är sår.
Det ska ges varningar för sår, men det är svårt för domarna att bedöma detta. Resten av helgen fanns två veterinärer tillgängliga i collektingring, vilket ledde till att det "bara" var ett par tre ekipage som fick varning för sår i munnen, hade då alla de andra hästarna läkt ihop sen igår? Reds det mycket försiktigare eller prydligare dessa dagar? jaja, hur det än var så tycker jag att det kändes mer rättvist mot alla ekipage de andra dagarna, visst,  vissa släpps alltid igenom kontroller, utan kontroll, men så är det i små världar, det är bara att räkna med.

Rutinerna när man för första gången tävlar SM och för första gången får varning för något, gör att man inte vågar röra sin hästs mun under uttagning nummer två, och besvikelsen när men kanske hade vågat göra en extra halvhalt under fyrgången, eftersom där inte fanns något sår, är lite jobbig, inte klagan, men lite trist. Vi gick i alla fall ut på 6.33 i fyrgången, vi utförde alla moment med vårt halva engagemang... :)
Skillnaden mellan kollerna var helt enorma.. grävandes och letandes ända upp i svaljet på vissa hästar och endast öppna nosgrimman på vissa, utan att ens sätta ögonen i höjd med där hästens huvud är är sorgligt. Att vissa släpps förbi kontrollen beroende på vilka dom är och att andra får höra "jag ser inget så här långt, men jag ska nog kunna hitta något"....är det rätt inställning till ett ekipage som gick ut på några av dom högsta poängen under den klassen?!

Torsdagen gav ingen bra reklam för islandshästsporten, jag var helt säker på att det var just alla dessa varningar som tidningarna skulle vilja skriva om, alla dessa varningar som skulle gemföras med övriga ridsporter, och det gör det säkert...visst vi ska vara glada att vi ligger ett steg före dom, att våra hästar kollas noga både före och efter våra insatser på banan, absolut, men det kan ju inte vara nästan hälften av hästarna som varnas? eller är vår sport för svår för oss och våra hästar så vi måste ta i munnen på som så att det blir sår? var är problemet från början? Hur ska domarna göra? Vad ska det varnas för? hur ska vi få alla domare att tänka lika?

Det är en liten sport vi håller på med... min bror och min systers man är inga rutinerade islandshästtävlingstittare, men konstaterade ganska snart efter att dom kom dit, påverkan av speakerns snack inför och under vissa ekipages ritter. Att det under en bedömningssport får kommenteras om vilka poäng, vilken status och hur bra olika ekipage är,att det ekipaget lätt kan ta ledningen.... ska detta kunna påverka domarna, klart som fasen det gör! Domarna ska vara Opartiska, jag tycker inte heller att det ska stå 5-6 personer i varje domarbås... domaren ska döma det den själv ser, två sekreterare ska skriva ner detta och räkna ihop det, någon yttre påverkan ska inte finnas med!
Skulle det vara mer rättvist skulle man bara använda utlänska domare, och speakern skulle inte få berätta något om ekipagen, klart vissa känns igen av domarna ändå, men någon uns mer rättvisa tror ialla fall jag det hade varit :)

Jag klagar inte, är jätte nöjd med mitt första SM med vår vackra häst!  Men jag tror att det finns vissa delar att fundera på, det är väldigt lite folk i denna sporten och det blir lätt lite inbördes beundran.... tyvärr

Sm var jätte roligt och man träffar många trevliga människor och får inte minst se många fina hästar! Landslaget som togs ut är toppen och våra avelshästar som visades är fantastiska!
´Banorna var bra och arrangerandet av SM var kanon!

Nästa år så jäkla :) då ska vi vara på topp!!