Ridning

Alla kommer till olika faser i sin ridning eller kunskap om hästar. Vi går alla olika vägar, vissa mer lik den andre än någon annan. 
Ganska vanligt är att när man är helt nybörjare har man en riktig känsla av - "att jag kan ingenting", men sedan efter ett tag så tycker man att "nu kan jag ju rida"
Detta utvecklas sedan, ju mer man lär sig och plötsligt finns massor mer att lära, "kan ingenting" dyker upp igen. Tuff som man är mästrar man tillslut denna kunskap och går vidare ett steg, vilket gör att man får en känsla av att " nu kan jag igen", dock stöter man på nästa trappsteg "dålig hästmänniska" igen,  klättrar sig sakta över denna och där det planar ut känns det ganska bra, ibland himla bra. 
Detta håller på hela tiden, i alla fall för alla som är ödmjuka och villiga att utvecklas inom hästkunskapen. Det är det som gör livet med hästar så spännande och roligt! Att envist klättra sig vidare, över varje kulle, över varje trappsteg, att sen kunna känna att "jag klarade" det!!  
Många gånger tänker jag, tänk om jag hade haft den hästen nu istället för för fem år sen, tänk vad mycket mer jag kunde gjort nu.... Och så är det, och så får det vara, man gör sitt bästa med den kunskap man har idag, i morgon gör man sitt bästa med den kunskap man då har uppnått! 

Glöm nu inte alla mina kära hästvänner, hästens vila - är guld värd!