Ambitioner , mål och kämpande

Alla rider vi av samma anledning... det är roligt, eller?  Jag blir alltid lika fundersam när jag är på tävlingar och tittar på framridninsbanan... Tycker hon/han det är roligt?? Eller är det kanske roligt under själva tävlingsmomentet, eller kanske rent av bara skönt och kul efteråt, förhoppningsvis?!

Lyckan är att kolla dessa små flickor och pojkar som är i förstastadiet av sin ridkarriär - dom är BÄST och kan allt. Benen räcker knappt nerdanför sadelkåporna och dom kämpar och rider som bara den med ett stort smile som räcker från det ena örat till det andra, underbart!

I lördags var det Firmakeppni (valborg) på Margaretehof och första gången blida skulle starta. Hon sken precis som alla barnen och var väldigt sugen på att visa vad hon går för. Tölt i olika tempon och viss del stortrav visade vi, vilket ledde till en blågulrosett i mellanklassen. Blida precis lika nöjd som vi andra skulle jag tro, hon har helt underbart lynne den hästen, hon kan ge allt med massa power och sen spänna och precis när man ber henne om det. Så himla cool!

På söndagen var det vanlig vårtävling och målet var att kvala Thattur till A-klass i Femgången och provrida pp1 (stilpassen), vilket vi gjorde båda delarna! Red även honom  i Aklass femgång och fick över 6 så vi är supernöjda med "den svarta hingsten, tagen som ur en tavla" :)
Snaedis har haft ett stort sår på ena frambenet och kändes tyvärr inte helt fräsch, bra poäng på vissa moment, men tyvärr ojämn... bättra lycka nästa gång! Annars är hon en "Sjuhelsikes häst"  den damen!

Träningshästarna har det underbart under helgerna, dom får komma upp till det gröna sköna gräset i sommarhagen fredagkväll till måndag morgon och trivs som fiskarna i vattnet... men vardagarna är dom tillbaka till arbete och slit igen, men verkar trivas väldigt bra med det upplägget!

Åter till tävlande.... jag tänker ofta på mina elever och deras sätt att se på sig själva och deras hästar. Många av dom utvecklas något oerhört enormt men tänker inte så mycket på det, utan jobbar ofta vidare på problem dom haft innan, det är inte lätt att veta när man ska gå vidare, men man måste prova. Många  gemför sig själva och hästarna med andra ekipage, var finns rättvisan i det? Har vi alla samma förutsättningar och kapacitet?
Klart man inte ska vara nöjd om det inte gått bra under tävlandet eller tränandet, men man ska dela upp annalyserandet lite mer, inte fastna i den eller de saker som inte gick bra, det kanske är en ren tillfällighet att det inte fungerade idag?eller har det blivit ett stort problem? Var det kanske för nerverna låg på utsidan på någon? eller kanske för att det bara är i början av säsongen?  Vilka bitar vill man förbättra och vad börjar faktiskt bli bättre?????
Jag själv misslyckas ofta enligt mig själv, det är sällan allt går perfekt bra och man kritiserar sig själv väldigt lätt. Det är ofta så att det är den mentala träningen som behövs, man ska vara nöjd, men satsa högre! Så är det tyvärr.. Man vill vara bäst, kunna allt, och prestera på topp när det gäller, man vill även att hästen ska vara topppresterande, lycklig och lydig, precis när det gäller. Med mer rutin kan man få fler och fler av dessa faktorer att fungera under samma tillfälle, men det kräver träning och träning och träning.
Se på dom som är på toppen, hur många år har inte dom tränat, hur många gånger har inte dom tävlat och inte minst hur många hästar har inte dom suttit på....??? Och vad sitter sitter dom på idag? inte är det trädgårdsuppfödda Illiga från stora skogen ialla fall. 
Det finns mycket man vill kunna och lära sig om och prestera, men man måste ge det tid!  Klart man ska ha krav och klart man ska bli besviken om det inte gick som man ville, men i det stora hela måste man se till hur hästen och en själv har utvecklats.. hur går det? Var är vi? Det är inte lätt att prestera vid rätt tillfälle, att man dessutom är två om det gör inte saken lättare!

Man ska ha roligt och utvecklas där man är, tävla för att se vad domarna tycker och sen ge sig fasen på att träna och göra det ännu bättre nästa gång! Sen ska man inte glömma att det finns ingen som kan slipa en diamant av en gråsten, men man kan göra gråstenen glänsande och vacker i all sin prakt! Och det är absolut inte illa det!!!