Här är en liten del av saker jag tänkt på väldigt mycket under senaste tiden !
Att svänga en häst är inte samma sak som att böja en häst , inte heller att flytta en häst.

Gå tillbaka till all gammal ridlära , och du hittar uttrycket ”hästen ska spåra” ! Att få hästen rakriktad! Det är a och o , och något vi inte kan ”hoppa” över!

Vid början av ridning på en ung häst så tränar vi ”gå”, ”svänga” och ”stanna”. När den börjat gå , så kan vi ta lite i en tygeln och med hjälp av ”svängande” hjälper få den att ändra riktning (alltså från yttersidans skänkel , likt en som ror med en båt och ror mer på en sida en den andre) . Då svänger vi hästen, inte nödvändigtvis på ett till början snyggt sätt, men vi svänger!
När den då för ytter hjälper har lärt sig svänga så kan vi börja träna på att flytta olika kroppsdelar , både fram och bakdel, med lägg först vikt vid framdelen , då den stora motorn sitter där bak, och framåt, med hjälp av motorn, hade vi precis lärt oss att gå, så det vill vi inte ta energi ifrån !
Med ytterhjälperna svänger vi alltså hästen till en annan riktning, och då börjar vi sen focusera på om hästen spårar , vikten av att få yngre hästar att spåra är större än vad jag innan tänkt på. Ofta ser vi yngre hästar som antingen bromsar eller ”ramlar” iväg i tempo, inte för att vara ”dumma” som vissa säger , utan för att dom helt enkelt mister balansen ! Därav är det viktigt att vi redan här tränar hästen på att komma till balans och ”att spåra” !
För när hästen går med frambenens mitt framför bakbenen så har dom som bäst balans -att spåra! Dom blir som en tågräls -på två spår! Jag ser hästar på alla utbildningsnivåer som rör sig snett , på flera spår och dessa har ännu inte uppnått sin kapacitet pga att dom ännu inte rids i balans! Många av mina elever säger att deras häst är ”hårdare i ena sidan i munnen” men egentligen handlar det om att motorn där vak inte tar i jämnt (roddbåten ror mer på ena sidan) därav ramlar hästen fram och stöttar sin balans i den ena sidans tygel ! Här ska man försöka göra det lätt för sig, böj inte hästen!!! Ha den rak och flytta framdelen till den sidan där hästens rumpa ”putar” ut! Så att den börjar spåra !
När den sen spårar så kommer man som ryttare känna att hästen är i balans! Då blir allt mjukt och hästen går varken för sakta eller för snabbt! Den är i balans och redo för nästa uppgift !
Att man sen mister det igen och får påminna hästen om att balansera upp sig själv igen , och igen , är en sak, men man får absolut inte börja ”hålla” hästen i balans, för då är man tillbaka som en stöttande krycka för hästens balans igen och då börjar den antingen hänga mot en skänkel eller tygel.

Väl i balans kan man sen börja används inner sittben och skänkel för att böja hästens kropp och sedan ställa hästen något lite med inner tygel, ”ramlar” den så får man då göra den rakare, då är den ännu inte redo för att börja böjas så mycket som man nyss provade !

En häst i balans kan man sen öka energin i ( då den redan spårar och får en väldigt fin överlinje av sig själv bara av att gå i balans) och då bilda mer tex samling eller tempo ;) !

Så glöm nu inte, att böja hästen och svänga hästen, är inte samma sak. Men du kan göra en sak i taget eller båda två samtidigt !!

Att få hästen att "spåra"
Det är en svår uppgift för varje ryttare. Men för att kunna utnyttja hästens fulla kroppskapacitet så behöver det ta i liksidigt, vilket en häst i naturen inte gör, precis som vi människor, man är antingen lite höger eller vänterhänt, vilket gör att den en sidan automatiskt vill arbeta lite mer än den andra. Likaså är hästarna. Vid en optimalt fungerande kropp , utan låsningar, sträckningar eller andra krämpor, kan man hjälpa hästen att balansera upp sin kropp mer liksidigt. 
Ryttare inom islandshästvärlden red nästan enbart rakt fram när vi köpte våra första islandshästar. Troligen pga av islandshästridningens väldigt unga ridstil så har den en väldigt krokig väg med många vägval, t.ex. mycket tempo, lite tempo, mycket samling, lite samling, lång i formen, hög i formen, låg i formen,  det har prvats mycket, allt från "one rein stop" i massor till samling enligt den spanska/portugisiska ridningen och allt däremellan. Det jag själv kommer fram till är att försöka göra allt lätt, anpassa tankarna efter vad den hästen är fantastiskt bra på, utveckla detta, få hästen bättre och starkare och då hänger ofta det andra med. Alla hästar behöver balans, styrka och en viss kondition för att klara att dansa under sina ryttare. Och då måste även ryttaren ha en god balans, en stabil sits och en viss mängd kondition för att upprätthålla den goda sitsen och balansen. 
Att se ekipage i riktigt bra balans är fantastiskt, vilken nivå dom än är på!  
Att få hästen i balans gör att man kan ta till vara på så mycket mer av dess kapacitet, använda dess kraft och uttryckfullhet! 

Och kommer man till tanken om balans så början man också fundera stort över varför många hästar rids mycket på volt med enbart inner hand och inner skänkel.... hur kan detta skapa balans? Eller gör det det?  
Självklart ska vi kunna böja på våra hästar, men är det bra att böja på något som inte ens är i balans rakt fram? Börjar barn cykla, gör dom det i cirklar? 
Denna fråga är lätt, nej, dom har inte balans till det! Likaså hästen. Vi måste får dom att kunna gå rakt, i balans med oss på, så att vi sen kan svänga dom, sittandes mitt över hästen (åter till barnen, dom kan inte svänga cykeln om dom sätter sig på utsidan ;)  Dom kan inte heller svänga till vänster genom att cykla mer på den trampan, eller?   Utan man svänger genom att trampa mer på utsidan för att få den att svänga runt insidan . Då svänger man! Att träna med svängade utsidans hjälper innan man använder "böjade" hjälper kommer göra ridningen betydligt enklare! Sen ska självklart inte hästen "tränga" mot någon hjälpt, likaså inte vi ryttare. Johanna Elgholm sa till mig : sitt kvar på insidan trots att hästen känns som att den välter, hästar väldigt väldigt sällan. Lite så är det, hur ska vi kunna träna balansen på oss själva och våra hästar om vi hela tiden försöker kompensera varandra, kanske är det bättre att "välta"för en liten stund för att sedan som en enhet hitta en balans tillsammans?! 

Vi gör det enkelt,  Rid rakt fram, se till att hästen inte "ramlar" fram och inte "ramlar" bak, sväng med yttersidan och när detta går perfekt kan ni sedan böja dom lite med insidan. Upprepa på båda sidor för att känna igenom så att alla hjälper fungerar, checka av dagens form.  Så att ingen , varken baksida, framsida, höger eller vänster sida ramlar . Det svåra här är att ryttaren inte ska "hålla" balansen åt ekipaget, utan det ska leda till bättre balans i ekipaget.  När man har detta är känslan att hästen lättsamt "bär mig som ryttare". Då kan man sen ställa mer krav. 

Tänker man sig ekipaget som ett tåg, som spårar på två rälsar, och inte bör spåra ur bara för att rälsen svänger lite, så har man kommit en bra bit på vägen. Självklart kan man för lösgjordhets skull spåra ur åt alla möjliga håll, men målet är att hålla sig på spåret :)!

Att både vara "leidg" beJag tycker att vi har kommit till ett problem i islandshästvärldens tävlingsarrangemang. Där tävlingarna fylls redan dagen dom kommer ut, att detta även sker flera månader innan tävlingssäsongen ens startar. Man vet inte ens om man själv lever vid tiden då tävlingarna äger rum. Skulle man hinna gå och dö, bli sjuk eller hästen blir skadad, så får man inte tillbaka dom där tusenlapparna som man betalat för den där tävlingen man hoppades kunna vara med på. En fråga är också; hur många vet att deras hästar är redo för dom tävlingarna som dom så tidigt måste anmäla sig till ? Eller om man "kan" vara ledig från jobbet? För egna företagare är det klart lättare, även om det är väldigt dyrt att tävla, dom betalar tävlingar med oskattade pengar, på vissa evenemang kan dom t. om. dra av momsen, dom kan förhoppningsvis styra sina arbetstider när den stundade tävlingen ska vara, så dom slipper ta semester hela veckan vid varje stor tävling. För en privatperson med familj så kan tävlandet vara extremt dyrt.  Att både vara ledig, betala typ 3000 kr från familjens pengar (för att rida några minuter för skojs skull) , det är svårt. 
För att vara säker på att få vara med på de olika tävlingarna fick jag anmäla mig tidigt, flosi ville jag även anmäla några tävlingar i F2 eftersom kvalen nu ligger så högt att jag ville säkra att jag smkvalade, så jag anmälde ett par tre tävlingar i F2 och dom stora nationella i F1 mm, 10 000 tals kronor senare så startar tävlingarna, vi kvalar i F2 på bra poäng, och sedan i F1 klart över marginalerna, men det visste vi inte i januari när vi anmälde oss. Så då stryker vi oss från ett par tävlingar i F2 (där vi dessutom upptagit någon annans "plats" , som tyvärr inte kom med tack vare att jag var tvungen att helgardera mig i januari !? och sen var tävlingen full) lite knasigt....  Några stackare som kanske hade behövt rida dom tävlingarna.. 

Dom höga kvalpoängen förstår jag, man vill ha eliten i 1 klasserna, superkul, men mellanskiktet då? dom som ligger i T1 på 6.80 innan Sm, kvalar alltså inte, men kanske glömde anmäla i januari till T3 vilket leder till att dom inte heller kan kvala där, då dom tävlingarna är fulla, även om dessa ekipage har mycket högre kvalitet än dom som precis klarat T3 kvalet på 6,30

Säkert blir det även så att dom som har en topphäst ställer upp med sin andra häst i samma "gren" fast i 2klasserna, så att på sm ligger poängen nästan lika högt i t.ex.  T3 som i T1? kan det bli så? Kommer det då bli fler startande på Sm, eller bara fler hästar men "samma" ryttare i toppen i alla klasser? 
Och om man då som jag red på 6.77 i F2 bör starta där eller bör jag då flyttas upp till F1 ? där smkvalet är 6,40 ?!  Nu valde jag ju att rida och kvala F1 men alla gör kanske inte det?!

Det jag känner är att det finns så mycket att fundera över....   Några som kan "missa" smkval, som är fantastiska ekipage och några som kommer starta i "lägre" klasser för att kunna ta smguld i alla klasser?!  Det kan ju rent logiskt bli så. 
Och det är klart att den "bästa" i varje gren ska vinna, det håller jag med om, men hur ska uppdelningen göras ?
Hade det löst sig om man la a och b klass i alla olika grenar? så någon med höga kvalpoäng får starta T3 A och någon med lägre får starta T3 B ?  

Många frågetecken. Det jag själv känner är att när det både blir så krångligt att anmäla sig, starta under en hel vecka , på var och varannan tävling, svårt när man har vanliga jobb och familj i livet och dyrt som tusan för dom få minuter man är aktiv på tävlingen.... man tappar lite lusten. Och då är jag ändå en som som älskar att tävla, men nu har det snart för "krångligt". Vi behöver enkla tävlingar, till normala priser, med anmälan någon månad innan start, och vi behöver måååånga tävlingar, eftersom intresset för att "bli bäst" ökar hela tiden! Att man vill slå sina egna poäng, rida för att det är kul att tävla och se hur man utvecklas det är självklart, men då måste alla "få plats" och "ha råd" så alla kan "ha kul"!  
Nu tittar man inte längre på tävlingar, för det är inte längre "kul" ?   Många åker till tävlingen , rider det dom ska och sen åker dom hem, publiken är noll och ingen.... vi måste göra det intressantare för alla att titta på.

Den gemytliga trevliga och glada stämningen, som gjorde att alla gärna stannade hela dagarna, grillade ihop på kvällen och sen sov i varsin husvagn eller tält på plats, vart har detta tagit vägen? 

Att ha häst är för många oerhört spännande, detta eftersom vi hela tiden är på väg. Då menar jag inte bara åt vilket håll vi rider, utan vi har ständigt olika mål, som vi reser för att uppnå, vi utvecklar hästarna och inte minst oss själva. Varje år tänker jag mycket på hur mycket jag själv utvecklats i min ridning, inte bara på vilka framågnar jag har nått, utan det viktigaste av allt, hur jag själv utvecklats som hästmänniska och ryttare, det är där det är intressant! Jag fick höra redan i tidig ålder att det tar ca 200 år att bli en riktigt duktig ryttare, och bestämde mig då för att jag minsann ska göra så gott jag kan och utveckla mig själv så långt jag kan nå under min livstid! Att söka kunskap hos folk med mycket erfarenhet, bra pedagogik och en lång röd tråd, älskar jag!! Att det ibland kan ta tid och att man får kämpa, så är det, genvägar finns att ta med det är sällan dom går fortare i det stora hela har jag lärt mig! Allt tar sin lilla tid, en gångart utvecklar en annan, en övning leder till en annan, ett korrekt tempo leder till ett annat, och hela resan börjar oftast med att det är så förbaskat roligt, däremellan kan man ha det lite kämpigt, men dom små ljusglimtarna gör att man ändå kämpar vidare, vi når våra delmål och glädjs åt dem, sen hoppar vi på resan igen för att nå vidare.
Först kan man ingenting, sedan, väldigt snabbt tycks man nästan vara bäst på att rida, man kan styra och bestämma över hästen, när man sen går vidare får man känslan av att inte kunna någonting, ett långt trappsteg senare har man greppat läget och man är "ganska ok på att rida" igen, uppför ett trappsteg och man fastnar i hur svårt det kan vara... trappsteget dalar ut och man har fattat läget igen, nu ligger man kanske på "topp" igen, och så fortsätter det. Tålamod gott folk! Det är det som är nyckelordet till ridning! Vi kommer ändå inte leva 200 år, så vi får kämpa på så bra vi kan och låta oss vara riktigt glada för dom ljusstunderna och glimtarna av god ridning och välutvecklade hästar som vi får! Det är dom vi lever vidare på och utvecklas av! Låt det ta den tid det tar, åka bergodalbana genom denna resan tillhör nog de flesta ryttare!
​

Alla har troligen köpt sin häst för glädjen det ger, att få rida, umgås, kanske träna och tävla till och med, men allt för att det är roligt! Islandshästvärlden är inte en av de större befolkningarna, även om den exploderar i storlek ständigt. Ibland oss finns tyvärr många som tappar glädjen och lyckan i att ha och rida islandshäst, förhoppningsvis kommer denne tillbaka till sans och vett. Vad gör att islandshästbitna hästmänniskor plötsligt känner så? Blir det för mycket press av prestation, avundsjuka och prestige?
För 15 år sedan var folk lyckliga bara hästen töltade rent, idag är pressen betydligt högre, kanske från olika håll , från oss domare, instruktörer men inte minst från sociala medier och vänner. Så upplevs nog hela samhället just nu.. Ska det vara så? Ska sociala medier styra hur männsiskan ska må? Ska avundsjukan få spela stor roll för vad du och din häst tycker är kul att träna? Måste man tävla för att vara en duktig ryttare? Det viktiga när man sysslar med sitt brinnande intresse är väl att alla ska ha kul!
Ha så roligt och njut st era fantastiska hästar!

Det tänker jag ha! 😉

Man kan dra allt till sitt yttersta. Men familje och verksamhetshästarna som vi haft under många år, dom kommer från en , enligt mig, mer styrd avel, där hingstarna inte fick betäcka om dom ej var "godkända" alltså visats för över en speciell siffra på en avelsbedömning. Nu har vi under ett par år haft "fri avel" och därifrån till att det nu sätts ett enligt mig "litet" krav på att vuxna hingstar ska kunna visa sig trevliga i alla gångarter och hastigheter och då få en siffra på allt, inte ens krav på att den behöver någon speciell siffra .. Är detta ett för högt krav? Jag vill ha mer tecken på kvalitet än bara en önskad tanke på vad en hingst har för kvaliteter. Kanske borde sättet att avelsbedömma en häst funderas mer över.
Enligt mig får vi även många fina familjehästen från en avelsbedömd häst! Min gamla tävlingshäst - en förstklass bedömd hingst som även kunde ridas fullt ut av grannens 8åring är ett exempel! Den fantastiska Helena-Fagra fra Engholm är ett , som jag red in, gick direkt i alla gångarter, bra form , snäll och stabil som den bästa ridskolehäst och avelsbedömdes sedan till 8,73 för ridegenskaper - är inte det den optimala ridhästar för alla!
Jag kan tycka att sättet som stoavgiften ändrades på var lite klumpig, men ser inte det som ett straff, vi får använda även de ston vi har i avel som inte är bedömda, och om vet jag att denne kommer leverera bra lättsålda avkommor så är det värt de få extra hundralapparna för att få göra det. Denna avgift är inte högre än en halv skoning för en av våra andra hästar.
Vad jag kommer fram till är att mer styrd avel än vad vi har idag, har gett väldigt många familjehästar/verksamhetshästar och hästar till folket, en liten klick tävlings och högt avelsbedömda hästar.
Ett alternativ kanske för unga lovande hingstar som visats bra på unghästbedömning, då kanske upp till en viss ålder, sedan får dom visa att dom kan fungera som ridhästar och i alla gångarter. Som vi har det nu, behöver den bedömningssiffran vara högre än 5,0 på bedömning för om den får användas i avel eller inte ( som den annars länge gjorde). Men dom som köper en betäckning kan få på papper även vad det är för en häst. Sen kanske danska systemet med en betalas bedömning, som man sen gratis kan göra igen under samma säsong, vore en god idé , så man får en chans till om något tokigt händer just på bedömningsdagen?!
Kan avelsrådet sedan så in ett system där tävlingsresultaten kommer in i blupsystem så vore det underbart, vi har en stor mängd ryttare på olika nivåer som hade kunnat "visa" sina eller andras hästar genom tävling eller en annan sorts avelsbedömning.
Är det svart eller vitt eller finns det nyanser av grå?

Alla tränar på sin nivå, här tränar vi inför tävlingen i Osby nästa helg! Heja heja!