Mer om Karin
Hejsan Jag heter Karin Gunnarsson. Jag föddes 1985 i Blekinge, där jag spendarat den mesta tiden av mitt liv.
Intresset för hästar har alltid funnits hos mig och redan som fyraåring började jag rida på riskola. Eftersom min mamma var hästintresserad och hade ridit i sin ungdom och min syster, som är några år äldre än mig , då hade ridit i några år, bestämde min familj sig för att köpa häst. Det blev ett islandhäst-fuxsto med bläs, en helt tokig en. Tyvärr så villig och het att det endast var min syster som ville rida henne. Efter ett par år bestämde vi oss för att köpa en häst till, denna gången blev det en riktig ängel, en vit, ståtlig gentleman vid namn Fafnir (Fabbe).
Hästen som alla levande varelser bara äskar!
Under många år fortsatte jag rida på ridskolan samtidigt som jag tog lektioner och gick kurser för en hel del islandshästintruktörer.
Mitt intresse för hästar har alltid varit väldigt stort, vissa skulle nog kalla det en "mani". Nyfikenheten hos mig har under alla år varit väldigt stark, vilket har lett mig in på den bana där jag är idag.
Min filosofi ligger "prova allt, fega inte, men använd inte heller det som känns fel eller som inte fungerar, och gör det lätt för er som en enhet".
1996 fick vi vårt första föl, denna lille hingstskvatt skulle bli min häst, Trölli (troll). Och så blev det... en bestämd herre med lite halvbra uppfostran som plötsligt efter en evig väntan skulle ridas in. Detta var den första islandshästen som jag från grunden red in själv. Resultatet blev bra och jag fortsatte utbilda honom, ända tills jag kände att han inte längre räckte till för min nyfikenhet -att alltid komma längre.
Jag tävlade en del i både hoppning, gångartsridning och dressyr på lägre nivå, samtidigt som jag tränade mina islandhästar. När jag började gymnasiet fick jag kontakt med Eleonor Ölen, som lärde mig en hel del om unghästar och gångartsridning. Hon var även min handledare under mitt projektarbete i skolan, där jag och en kompis red in en häst och gjorde en film utav det. Tyvärr har denna underbara hästmänniska flyttat upp till sina barndomstrakter i norr, så nu ses vi inte så ofta.
Aveln fortsatte och antalet hästar ökade stadigt. När jag var 15 år gammal fick jag första förfrågan, utifrån, om jag ville rida in en häst.
Jag tackade ja, och efter några veckor anlände ett fuxsto hem till Källegården(mina föräldrars gård). Jag kämpade på under några veckor och ägaren blev nöjd med resultatet , då började mer in- och tillridningshästar dyka upp, genom kontakter.
På den tiden var det bara någon häst åt gången, vilket gjorde att jag hade mycket tid för varje individ. När jag nu lärde känna mer och mer hästar blev min nyfikenhet bara mer och mer triggad, och jag ville lära mig ALLT! Varje träningshäst jag har och har haft skapar alltid nya tankar och frågor. Nu känner man igen många "problem" och många typer av hästar, men ingen är den andra helt lik, vilket är väldigt intressant!
Under alla år har jag fortsatt träna för många olika instruktörer samtidigt som jag tävlat på lite lägre nivå.
Jag har även haft praktiker på olika hästställen, kvarnbacka, ridskolan i Olofström och några månader var jag på Enggaarden, som ligger granne med Bent Branderup Danmark, det är en ridskolan med inspiration från den akademiska ridkonsten.
Jag hopptränade och red för många "vanliga" instruktörer även efter att jag slutade på ridskolan. På så sätt skapade jag mig en bred bas att stå på, en vidd av olika hästar och olika sätt att rida, vilket jag nu använder när jag ska lösa olika brister eller fel hos andras hästar.
2006 kom jag in på Islandshästutbildnigen vid Ridskolan Strömholm, en ettårig utbildning på en av landets vackraste skolor.
Här examinerades jag som C-tränare och B-instrukör samtidigt som jag fick en bred och kompetent utbildning av skolans duktiga lärare. Vii fick även gå alla Sifs utbildningar under vår tid där.
Det var ett väldigt roligt och lärorikt år där jag fick vänner för livet! Jag passade även på att examineras som Lokaldomare i sport.
Under hösten 2007 bestämde jag mig för att ta jobb på island, där kom jag kontakt med Elsa Magnusdottír på Sólvagnur, som ligger på södra island. I slutet av oktober 2007 åkte jag dit, fick ett jobb som beridare där under 6 månader tillsammans med två Hólarelever under Elsas och Siggas ledning. Det var en underbar tid och jag lärde mig väldigt mycket, både av människorna och hästarna. Jag bara älskar den ön! Tiden gick tyvärr allt för fort och i maj 2008 var det dags att åka hem för att ta emot träningshästar hemma på källegården igen.
Suget att lära sig mer sitter fortfarande kvar, och jag får troligen aldrig nog av kunskap...
Att lära sig mer, utvecklas och lyckas, är alltid upp till varje individ, det är alltid du själv som får ta det ansvaret!
Nu har jag flyttat ihop med Johan och trivs som fisken i vattnet. Här bedriver jag nu min verksamhet, och tar emot hästar och elever "för fulla muggar".
Under 2019 och 2020 gick jag en tvårårig utbildning vid SHU, Skandinavisk Hästterapeut Utbildning, där vi lärde oss massor inom osteopati, akupunktur, näringslära mm .
Därifrån examinerades jag och nu står jag till förfogande för era hästar även på den biten.
Om oss Om gården
Intresset för hästar har alltid funnits hos mig och redan som fyraåring började jag rida på riskola. Eftersom min mamma var hästintresserad och hade ridit i sin ungdom och min syster, som är några år äldre än mig , då hade ridit i några år, bestämde min familj sig för att köpa häst. Det blev ett islandhäst-fuxsto med bläs, en helt tokig en. Tyvärr så villig och het att det endast var min syster som ville rida henne. Efter ett par år bestämde vi oss för att köpa en häst till, denna gången blev det en riktig ängel, en vit, ståtlig gentleman vid namn Fafnir (Fabbe).
Hästen som alla levande varelser bara äskar!
Under många år fortsatte jag rida på ridskolan samtidigt som jag tog lektioner och gick kurser för en hel del islandshästintruktörer.
Mitt intresse för hästar har alltid varit väldigt stort, vissa skulle nog kalla det en "mani". Nyfikenheten hos mig har under alla år varit väldigt stark, vilket har lett mig in på den bana där jag är idag.
Min filosofi ligger "prova allt, fega inte, men använd inte heller det som känns fel eller som inte fungerar, och gör det lätt för er som en enhet".
1996 fick vi vårt första föl, denna lille hingstskvatt skulle bli min häst, Trölli (troll). Och så blev det... en bestämd herre med lite halvbra uppfostran som plötsligt efter en evig väntan skulle ridas in. Detta var den första islandshästen som jag från grunden red in själv. Resultatet blev bra och jag fortsatte utbilda honom, ända tills jag kände att han inte längre räckte till för min nyfikenhet -att alltid komma längre.
Jag tävlade en del i både hoppning, gångartsridning och dressyr på lägre nivå, samtidigt som jag tränade mina islandhästar. När jag började gymnasiet fick jag kontakt med Eleonor Ölen, som lärde mig en hel del om unghästar och gångartsridning. Hon var även min handledare under mitt projektarbete i skolan, där jag och en kompis red in en häst och gjorde en film utav det. Tyvärr har denna underbara hästmänniska flyttat upp till sina barndomstrakter i norr, så nu ses vi inte så ofta.
Aveln fortsatte och antalet hästar ökade stadigt. När jag var 15 år gammal fick jag första förfrågan, utifrån, om jag ville rida in en häst.
Jag tackade ja, och efter några veckor anlände ett fuxsto hem till Källegården(mina föräldrars gård). Jag kämpade på under några veckor och ägaren blev nöjd med resultatet , då började mer in- och tillridningshästar dyka upp, genom kontakter.
På den tiden var det bara någon häst åt gången, vilket gjorde att jag hade mycket tid för varje individ. När jag nu lärde känna mer och mer hästar blev min nyfikenhet bara mer och mer triggad, och jag ville lära mig ALLT! Varje träningshäst jag har och har haft skapar alltid nya tankar och frågor. Nu känner man igen många "problem" och många typer av hästar, men ingen är den andra helt lik, vilket är väldigt intressant!
Under alla år har jag fortsatt träna för många olika instruktörer samtidigt som jag tävlat på lite lägre nivå.
Jag har även haft praktiker på olika hästställen, kvarnbacka, ridskolan i Olofström och några månader var jag på Enggaarden, som ligger granne med Bent Branderup Danmark, det är en ridskolan med inspiration från den akademiska ridkonsten.
Jag hopptränade och red för många "vanliga" instruktörer även efter att jag slutade på ridskolan. På så sätt skapade jag mig en bred bas att stå på, en vidd av olika hästar och olika sätt att rida, vilket jag nu använder när jag ska lösa olika brister eller fel hos andras hästar.
2006 kom jag in på Islandshästutbildnigen vid Ridskolan Strömholm, en ettårig utbildning på en av landets vackraste skolor.
Här examinerades jag som C-tränare och B-instrukör samtidigt som jag fick en bred och kompetent utbildning av skolans duktiga lärare. Vii fick även gå alla Sifs utbildningar under vår tid där.
Det var ett väldigt roligt och lärorikt år där jag fick vänner för livet! Jag passade även på att examineras som Lokaldomare i sport.
Under hösten 2007 bestämde jag mig för att ta jobb på island, där kom jag kontakt med Elsa Magnusdottír på Sólvagnur, som ligger på södra island. I slutet av oktober 2007 åkte jag dit, fick ett jobb som beridare där under 6 månader tillsammans med två Hólarelever under Elsas och Siggas ledning. Det var en underbar tid och jag lärde mig väldigt mycket, både av människorna och hästarna. Jag bara älskar den ön! Tiden gick tyvärr allt för fort och i maj 2008 var det dags att åka hem för att ta emot träningshästar hemma på källegården igen.
Suget att lära sig mer sitter fortfarande kvar, och jag får troligen aldrig nog av kunskap...
Att lära sig mer, utvecklas och lyckas, är alltid upp till varje individ, det är alltid du själv som får ta det ansvaret!
Nu har jag flyttat ihop med Johan och trivs som fisken i vattnet. Här bedriver jag nu min verksamhet, och tar emot hästar och elever "för fulla muggar".
Under 2019 och 2020 gick jag en tvårårig utbildning vid SHU, Skandinavisk Hästterapeut Utbildning, där vi lärde oss massor inom osteopati, akupunktur, näringslära mm .
Därifrån examinerades jag och nu står jag till förfogande för era hästar även på den biten.
Om oss Om gården
